För tusen år sedan var jag utbytesstudent i Berlin och såg då Måsen av Tjechov på Schaubühne. Jag kan inte påstå att jag förstod alltför mycket, vilket var dels orsakat av att jag satt långt bak med E (som inte pratade ett ord tyska på den tiden, och som jag inte träffat på evigheter) och dels av att min tyska låg på nivån under Måsens, för att säga så. Således var mitt fokus delat.
Vad de gjorde med uppsättningen var dock så fiffigt att till och med en distraherad utbytesstudent kunde förstå. Att använda medel som vatten, ramar och solstolar gör att jag åtminstone kan hitta på en alternativ handling. Jag har fortfarande inte läst die Möwe, alla teatervetenskapspoäng och pretentioner till trots, men är ganska nöjd med den saga jag fick.
Det var dessutom bra att se teater som jag bokstavligen inte förstod mer än ett par fraser av. Det mesta gick mig förbi, susade förbi som jetplan över huvudet. Jag, som oftast ser teater framföras på mitt modersmål, fattade ingenting av texten och fick helt förlita mig på övriga element i föreställningen för att förstå handlingen och kunna tolka den. Nu spelas hur som haver Måsen på Stadsteatern och det vore kul att se den.
